Jeks och Gouge

Gouge Belt

Många räknar honom till en av Sveriges bästa graffitimålare när det kommer till characters.Vi yngre målare kommer ihåg hans avbildningar av brutala poseringar, uttrycksfulla ansikten och kraftfulla signs som prytt linjen under årens gång. Inte sällan bredvid målningar av stora namn som Olaf och Nase.

”Ibland stavar jag fel på fyllan, men jag vet inte riktigt hur det började. Jag har skrivit Gouge sen 1996, och jag vet att det är svårt att uttala. Det gör att många kallar mig för Gåge.”

Han har målat sedan slutet av 80-talet och har idag tagit sig hela vägen till en av Stockholms främsta konsthögskolor.

Nu ger han oss en unik möjlighet att för första gången någonsin ställa upp i ett reportagesammanhang. Hans tag betyder yttre tryck på engelska. Det här är historien om Gauge.

December 2004, Medborgarplatsen

Poster

Efter nästan ett halvårs kontakt med Gouge bestämde vi igår att vi skulle åka ut till den konsthögskola där Gouge studerar för att fullfölja reportaget. Men när vi väl sitter i bilen en knapp halvmil därifrån ringer mobilen. Det är Gouge, som har ändrat sig. Han undrar om vi inte kan möta upp honom utanför Medis om 10 minuter istället.

Det är mörkt och kallt ute, rusningen har precis börjat och det blir lite stressigt. Men efter en kvart står vi förväntansfulla på den bestämda platsen. Dock är ingen Gouge där.
På grund av hans hemlighetsfulla inställning till reportaget och publicitet i övrigt har vi inte fått hans mobilnummer, all kontakt har skett via mail. Dom få gånger han ringt är det från skyddat nummer. Medan vi står och huttrar i kylan flyger en tanke förbi att vi kanske har blivit blåsta.

Men cirka 20 minuter efter avtalad tid dyker ett bekant ansikte upp bland folkvimlet. En välklädd herre i grön jacka, halsduk, keps och jeans nickar leende åt oss. Han hälsar glatt och vi bestämmer oss för att åka någonstans där vi kan vara i lugn och ro och slippa den bitande kylan.

En timme senare - Café Fix, Fridhemsplan

Vi slår oss ner i ett hörn och det dröjer inte länge innan Gouge ingående och energiskt börjar prata om hans bakgrund som graffitimålare. Han börjar med att förklara vad graffiti innebär för honom.

Gouge Go Create

Färg Skiss

“Runt 1989 upptäckte jag graffitin, jag var 14 år gammal och började taga. Ju äldre man blir desto bättre blir resultatet, och ju roligare blir det att måla. Idag är jag närmare 30 och springer fortfarande runt och målar. Och det är ju asschysst!” Säger Gouge och skrattar. Han berättar att han kommer ihåg en gång när han var 18 år och gjorde en målning där det stod ”pure” vid Edsberg i Sollentuna och tänkte att “det här är livet”. Att han inte behöver bli bättre än såhär, att han kan lägga ner målandet imorgon. Men efter ett tag var han förstås ute o målade igen, med känslan av att han helt enkelt var bäst av alla.

- Är du bäst?
”Hehe, jag tror fan jag är bäst när det kommer till att sätta characters i ett sammanhang. Det är klart att det finns många andra som är säkra på sina saker, Ikaros och Finsta för att nämna några. Men sen finns det många som slänger upp en kalle anka gubbe eller en älg då och då, men det är inget för mig. Text och gubbe i ett sammanhang, gärna tillsammans med någon annan målare –then I’m the man!”.

Skiss

Ganska snart efter att vi slagit oss ner för att genomföra reportaget åker Gouges skissblock fram ur hans väska. Han sitter och skissar lite förstrött samtidigt som han pratar. ”Fan, om jag inte hittat målandet hade jag nog ändå hållit på och skissat. Säkert typ serieteckning. Jag har ett problem, jag ritar mycket. Innan jag ens började måla hade jag skissat 7-8 år innan.” Hans block är täckt av skisser, alla gjorda med en millimetersmal svart bläckpenna. Här finns detaljerade skisser ett stort antal gubbar, men också på bilar och flygplan, samt till vår förvåning vanlig bokstavsgraffiti.

”Jag gillar text också, när jag var yngre körde jag mer text. Men det finns så jävla många som är duktiga på det, då känns det lite som att; varför skall jag hålla på med det när jag kan göra gubbar? Man ska måla det man gillar att måla”

”Jag gillar text också, när jag var yngre körde jag mer text. Men det finns så jävla många som är duktiga på det, då känns det lite som att; varför skall jag hålla på med det när jag kan göra gubbar? Man ska måla det man gillar att måla. Min grej är produktioner, stort och mustigt och det ska framgå att det finns mycket tanke bakom. Det är oftast bakgrunden och characters som bygger ihop allting, det är därför characters är så grymt. Många tubmålare går ihop ett gäng och kör samma färger i fyllen och samma bakgrund och tycker att det är en produktion, men det håller jag inte med om. Klart det är svårt att göra på en station, men det är därför jag inte syns i tuben speciellt ofta heller.

Gouge Live

Gouge säger att graffitin har gett honom mycket på alla plan i livet, men att han inte bara lever för graffitin. Han har alltid målat väldigt konsekvent, några målningar här, och några där. Han förklarar att tricket är att hitta balansen, att han hellre målar förhållandevis lite men ändå konsekvent under en lång tid, istället för att göra som så många andra som målar stenhårt en kortare period för att sedan försvinna från scenen. Målar man konsekvent tröttnar man inte på målandet, menar han och säger att han tycker det är precis lika kul att gå ut att måla idag som han tyckte för 10 år sedan. Men ibland får omgivningen ställa in sig på att det är graff som gäller, flickvänner, familj och så. Han har också träffat massor av kompisar genom graffitiintresset. Många av de han har träffat beskriver han som sjukt talangfulla, både när det gäller graffiti och annat. En del av dem har idag toppjobb som art directors eller mäklare.

Eftersom vi har cirka 6 månader tidigare besökt Gouge i en av hans ateljéer ber vi honom berätta om hur han ser på det där med att ha konsten som arbete. Han svarar att han aldrig försökt leva på graffitin, när han var yngre gjorde han lite tavlor som han försökte sälja, men det var inte hans grej riktigt. Men sedan fem år tillbaka driver han nu ett företag med några andra graffitimålare som målar laglig graffiti år diverse företag. Några kunder är bland annat Pressbyrån, Seven Eleven och Max hamburgerrestauranger som fått några väggar målade, ofta bakgrundsmålningar inne i butikerna till exempel. Mycket jobb är gjort i Stockholm, men Gouge och hans kolleger har också fått resa mycket runt om i landet genom jobbet. Burkar har dem givetvis fått betalda av de företag de arbetar åt, och ofta blir det mycket över till nöjesmålandet.

”Jag går och köper lite burkar ibland, men en polare köpte burkar senast för 5 år sedan.”

Det märks på hans kroppsspråk och tonfall att han, inte direkt ser ner på, utan snarare inte känner så mycket gemenskap med den “vanliga” graffitilivsstilen. Han förklarar det som så att gå omkring med superbagiga kläder och hänga på andra ställen där målare hänger, det är han inte alls med på. ”Däremot är det självklart att man har polare som är målare, men man hänger inte med dom bara därför.

Characters av Gouge, Borås

Man måste välja lite när man börjar måla,vill man verkligen hänga med folk bara för att dom bombar tuben dygnet runt eller har jävligt bra stil? Det räcker inte för mig. Men summan av kardemumman för min egen del är att jag tycker det är bäst att vara själv när jag målar. Graffiti är en jävligt social grej, så det kan tyckas trist, men jag har alltid tyckt bäst om att gå ut själv och måla, ända sedan jag var mindre.”

Gouge förklarar att anledningen till att han inte syns så mycket är att han inte hänger så mycket på ställen där graffitimålare ofta vistas. Det stämmer bra överens med den bilden vi fått av Gouge.

Eftersom vi växt upp i samma kommun som han och kan områdena bra vet vi att det kan dyka upp Gouge-målningar och tags på de mest oväntade ställena. Ofta undangömda, nästan som att han inte riktigt vill bjuda på all sin konst för alla, utan att den ska vara lite svår att hitta. Nästan som om uppmärksamhet inte är någonting han eftersträvar.

”Jo, självklart gör jag det, men samtidigt målar jag bara för mig själv. Förut var det lite för polarna också. Men att överträffa mig själv och knäcka en piece på ett bra ställe är riktigt mustigt. Samtidigt vet jag att många uppskattar det jag gör, men jag har aldrig känt att jag haft förväntningar på mig från andra att jag måste gå ut och måla.”

Gouge beskriver känslan när han målar som väldigt lugn, harmonisk och att han är fylld av koncentration. Samtidigt är han på sin vakt och hör varje ljud runt omkring honom. Men när han inte målar ensam kan det vara annorlunda.

”Det har hänt att jag har målat massa asfalt för att det ska se grymt ut på fotot.”

”Många som piecar gör som så att alla går fram till väggen och står knäpptysta och alla bara målar på. Men dom som har målat med mig vet att jag har svårt att hålla käft, så det blir mycket internskämt och skitsnack när jag är ute med polarna och målar. Om man målar ett ställe som är lite nojjigt så kan man lika gärna ha kul medan man gör det.

”Själva drivkraften i att ta sig ut på linjen mitt i natten ligger i hjärtat, säger Gouge med ett leende. ”Börjar man tänka på att man måste till skolan imorgon och vara fräsch i huvudet, är man rökt. Det gäller att bara dra ut. Ett par gånger har jag gått och lagt mig på kvällen, legat vaken och inte kunnat somna. Sedan vid 2-3 tiden har jag gått ut och kört en vägg mitt i natten.”

I media framhävs ofta de enorma kostnader som samhället lägger ner på att sanera graffiti.
- Får du någonsin dåligt samvete?
Han nickar förstående, men nekar till att han har dåligt samvete.

Gouge mixar färg

”Jag har ändå valt, tvärtemot många andra målare, att inte bara köra innercitybombing eller tags på tuben, utan jag har gjort många kvalitetsmålningar som jag har lagt ner mycket tid på, hur kan man ha dåligt samvete över det? Snarare får jag dåligt samvete över diverse klantiga situationer jag försatt mig i, till exempel när man förstört en fest för att man fuckat upp toan med en tuschpenna, eller när man råkat hälla ut en liter meto på golvet hemma hos morsan.”

Under sina 15 år som graffitimålare har Gouge givetvis hamnat i ett par lustiga situationer. Han berättar bland annat om den gången han blev jagad av en grävling, eller när han ramlade ner 5-6 meter från en bro när han hade bombat. Som tur var kom han undan med alla ben i behåll. En annan gång beskriver han såhär:

”Det finns ett hiphopställe på Sveavägen som vi brukade gå till, det här hände runt 1994. Sent på kvällen när vi skulle åka hem därifrån, går vi mot Rådmansgatan för att ta tuben. Jag hängde med ett gäng från Kungsängen som var jävligt rökta, speciellt en av snubbarna. Han ville låna min penna när vi står i rulltrappan på väg ner till stationen. Jag drog först på väggen, och efter det fick han köra. Precis när han hade dragit, och gett mig min penna tillbaka så stormar det upp två securitasväktare och tar tag i snubben. Jag håller i pennan, men av någon dum anledning så tar jag pennan och slänger den mellan bena på vakterna. Och då tror dom att det var Kungsängensnubben som jag hängde med som hade gjort allt, så dom brottar ner honom.

Emmaboda

Gouge, Buller

Tåget kommer in på perrongen, och jag sätter mig i tåget bland mina polare och väntar på att tåget ska åka. Men det åker inte. Jag har asmycket meto på händerna, helt svart eftersom pennan läckte. Men jag hade med mig handskar, så jag drar på mig dom. Så sitter vi där och väntar och hoppas på att tåget ska åka. Men så ser jag att föraren kommer, och förstår att det är knas. Efter ett tag ser jag hur securitasväktarna går genom alla vagnar med killen dom grep och skriker åt honom att han ska peka ut vem det var. Jag sätter mig bredvid en storväxt svart polare till mig, och hoppas på det bästa. När dom kommer till våran vagn går dom precis förbi mig, men så vänder dom plötsligt och kommer tillbaka.

Så säger snubben: ”Det var han!” Och pekar på mig! Väktarna släpper honom helt sonika, och rusar mot mig och brottar ner mig. Det var fullsatt i tåget så det blev en hel del uppståndelse både i tåget och på stationen. Sedan tog dom mig till förhörsrummet. Dom visiterade mig men jag hade förstås ingen penna på mig. Dock fortfarande massor av meto på fingrarna, men dom tog aldrig av mina handskar. Jag fick sitta där och svara på diverse frågor, och dom ringde på snuten. Men eftersom det var helgkväll var snuten ganska upptagna, så jag fick sitta där i 2 timmar. Jag gned och gned på fingrarna i handskarna för att bli av mig färgen. Till slut kommer en piketbuss med 5 snutar och stormar in, och det första dom säger är ”Av med handskarna!”. Jag tar av mig dem, och ser till min lättnad att all färg är borta. Snuten säger kort och gott ”skit i det här”, och eskorterar mig bort på perrongen och släpper mig sedan. Jag rökte nog ett helt paket cigg under resten av den kvällen.”

“Om du frågar mig om 10 år om jag fortfarande målar, kommer jag garanterat svara ja. Självklart har jag torskat ett par gånger men i ärlighetens namn spelar det ingen roll.”

Alla gånger har det inte gått lika bra, som senast den gången för 6 år sedan när han åkte dit enbart för att ha rollat en vägg på 30 kvadrat. “Det var ett jävligt bra ställe, men out of nowhere kom en snutbil. Man väntar ju på att samma sak ska hända igen…”.

“Om du frågar mig om 10 år om jag fortfarande målar, kommer jag garanterat svara ja. Självklart har jag torskat ett par gånger men i ärlighetens namn spelar det ingen roll. Många föräldrar och andra tror att om man åker fast så är det kört för dig med livet i övrigt, men det stämmer inte, i samhället spelar det ingen roll. Det som är farligt är om man börjar skita i snuten och gör samma dumma grej igen och åker fast.

Text av Gouge

Fängelse är förstås en gräns, men det är inget slut på graffiti, i varje fall inte för mig. Torskar jag så fortsätter jag, men jag tänker efter på vad jag gjorde för fel, om det var värt att ta risken att bomba tuben när man är full liksom”. Men Gouge poängterar att det egentligen är väldigt svårt att torska när man målar som han.

Vi pratar lite allmänt om hans sätt att måla. För många graffitimålare känns det där med tågen lite speciellt, men inte för Gouge.

”Egentligen har jag inte tid med allt runt tågen, att scoopa och så. I och för sig knatar bara en del tågmålare in och kör, men då får man vara redo att ta smällen sen. Jag gillar inte typen av action runt tågen.

Det är för mycket meck för att få för lite. Jag målar väggar och jag gör det bra – thats it.

Gouge Helenelund

Sen är det förstås tiden, jag kan göra en character på 5 minuter, men det blir inget speciellt. Det finns helt enkelt inte utrymme för mig på tågen, jag hittar inte min grej. Jag gillar däremot miljöerna runt tågen, så jag målar ofta tunnlar utmed spåren.” Han erkänner dock att han gett sig på tågen ett fåtal gånger, senast var med NER crew i Malmö för 2 år sedan.

”Jag, Marvel, Leon, Thed och Tiger åkte bil ut till ett hemligt ställe långt borta. Tåget stod mitt i stan, och jag parkerade nästan precis bredvid tåget. Det var de nya Öresundstågen, Reginan. Det stod två tåg uppställda mot varandra, så det såg bra ut. Vi bara knatade in och målade, en end to end i färg. Jag gjorde 3 characters mellan alla målningar, vi stod nästan i en timme och det passade ju mig skitbra. Medan jag stod och meckade med mina characters hann NER-grabbarna bli klara, så de körde en wholecar på tåget mittemot.

Precis när vi skulle dra kollade jag genom fönstret på tåget, och ser att på andra sidan ligger en kille på perrongen och sover.” Gouge tycker att det var en grym kväll, men att han inte ens pallade vara uppe när tåget rullade in dagen efter. Det säger ganska mycket om vad han tycker om tåg…

Många av hans characters har otvivelaktigt mycket tanke bakom sig, hur brukar han egentligen förbereda sig inför en målning?

Gouge skissar

Gouge Skiss

Skectchpad

Han svarar att grundförutsättningen för bra graffiti är skissande. Men han poängterar problemet med att ha skiss på sig om man blir tagen, ett par gånger har han helt enkelt ätit upp den efter att målningen är klar. På senare tid har han också börjat freestyla allt oftare, men han försäkrar oss om att det är bra mycket svårare att göra en välarbetad character än en fyrkantig bokstavsmålning. Gouge är bra på att anpassa sina målningar efter ytan, och han säger att det finns så många ställen på linjen som folk aldrig målat, mycket beroende på att det helt enkelt inte passar till bokstavsgraff. Men för characters är det annorlunda.

Ibland gör han saker runt om målningarna: ”Om man målar en yta och det står ett elskåp bredvid, kan man lika gärna måla elskåpet i samma färg. Det har hänt att jag har målat massa asfalt för att det ska se grymt ut på fotot.” Signsen är också utmärkande för hans målningar. Gouge säger att om man har idéer som man vill förmedla är det perfekt att göra det genom målandet, men det får inte bli för krystat. Han berättar om en ganska nygjort målning i Häggvik, där han hade fixat rosa rollfärg.

Gouge, Mr. Pink

Han rollade upp sin character och under målandets gång kläckte han idén till den självklara signen i pratbubblan, ett citat från filmen Reservoir Dogs: ”Why do I have to be Mr. Pink?”.

Tag

En annan perfekt sign som Gouge verkligen gillar är av en målare (Gunnar) som kort och gott skrev: ”Jag skapar – du gapar” bredvid sin målning.
När vi ändå är inne på signs, ber vi honom berätta om hans uppenbara kärlek till tags och bombing. Han berättar att han nyss kommit hem från USA där han köpte 2 liter ”Vandal INK” från TKO crew i Los Angeles. Det lyser i ögonen på honom när han berättar om substansen och om buffsen hans nyinförskaffade färg ger. Han berättar också att han har gjort egna pennor ett par gånger, och att det fortfarande finns kvar tags i Sollentuna från 1992 med hans egenblandade färg bestående av lackbets och skokräm, från den tiden han skrev Sez. Han minns att han en gång runt 94-95 besökte famet i Albano, och fick syn på bates-tags där. Han beskriver dem som otroligt schyssta, och att det stod något i stil med ”always taging with style”. Ett par andra favorittagare är Kegr och Aman. Han fortsätter: ”Det är något åt det hållet det handlar om, att vända på bokstäver och länka ihop dem så att det ser bra ut. Jag älskar tags, det är kul att klottra liksom!”. Så varför just Gouge, varför varvat med Gauge, och hur uttalas det egentligen?

”Ibland stavar jag fel på fyllan, men jag vet inte riktigt hur det började. Jag har skrivit Gouge sen 1996, och jag vet att det är svårt att uttala. Det gör att många kallar mig för Gåge.”

Gouge och 7up

Gouge kommer ofta in på historier om de gamla rävarna från tidigt 90-tal. Vi ber honom droppa en lektion i M-line, och han berättar nostalgiskt om vilka som styrde linjen förr i tiden.
”När jag började slutet av 80-talet och början av 90-talet fanns det en generation målare ovanför mig, men det var bara ett fåtal. Dessa märkte alltid ut sig genom att göra riktigt fräscha gångtunnlar. Några namn som måste droppas är Greg, Rascal och Adept. De målare som på allvar började köra utmed linjen var grymma målare som Omen, Dudge, Moon och Devil. När jag började måla hade de här personerna målat rätt mycket. Jag gick ofta till dåvarande Häggviksfamet (Sam distribution) för att titta på deras färgburners. Annars var Solna och Karlberg var de bästa spotsen för att kolla graff, ofta av andra favoriter som Slisk och Aman.

Under årens lopp har det alltid kommit nya crews, idag är kanske TNS och FOF typiskt för M-line, men för 5 år sedan var det ASE 7DC och NBC i stort sett.

Jeks och Gouge

Det kommer alltid nya talanger som kommer och går, men också vissa rävar som bitit sig kvar länge. Nug till exempel, en av dom som bitit sig kvar längst. Det man definitivt kan säga skiljer scenen från idag är att förut kunde man göra en piece i halvåret och bli känd på det.

Idag målar folk sjukt mycket, men när jag var liten var det bara små förändringar på linjen. M-line var definitivt trackat för att vara roststopplinjen, och det får man väl tacka THC för!” Avslutar Gouge.

Vi lämnar Cafe Fix för att gå ut och fota Gouge in action…

Shoutouts: Definitivt till Wiseguys! Jeks, Polar. JPC Familjen Hopeone, Curse, InterStellerOverdrive, Porch, Coconuts And Shrimps, Mireo. Nase och Tres. Rip Olaf.  FOF, AG, IB, TP, SIKS, Kurse med stort K. NYPE och MASK, KROPP, Hellforsrockers och TNS crew. Lups crew, Ollio och Fire Göteborg! Alla målare som hängt på M-line: Kötta mera! Signing out, Gouge one